att det skall vara så svårt att sluta tänka. sätta stopp för allt. börja leva livet. köra sitt eget race.
tyvärr sätter något stopp för mig, jag tänker och funderar. får nya förhoppningar men så fort som man ser nåt annat så släcks dom. jag vet egentligen inte vad jag förväntar mig, men jag kan tyvärr inte släppa det ur mitt huvud. även fast mina kära vänner försöker banka in annat i skallen på mig så hjälper inte alltid det.
     vi har redan konstaterat att det är en lång jävla process, så de är väl antagligen bara att stå ut. vissa saker kanske händer, vissa gör det kanske inte.

                                                            PUNKT!                        /A