Norge

Skrivarlusten är långt borta. Men....
 
Norge är hittills väldigt bra och jag känner att det passar mig. Jobbet är ett jobb. Kanske inte ett överstimulerande yrke att sitta i kassan eller plocka bort ruttna apelsiner eller fylla på blöjor. Men då får man påminna sig om att detta är ett jobb jag ska ha under en kort period av mitt långa, långa liv. Så vad gör det egentligen? Dessutom underlättar det att det finns underbart snälla och roliga kollegor. Inte minst min lilla Maja.
Maja och hennes Sebastian som jag även fick bo hos de första två veckorna. En bättre start hade jag inte kunnat få och jag är evigt tacksam.
Nej men jag trvis väldigt bra på jobbet och nu börjar jag även känna att jag kan börja slå mig till ro. Därför att..
 
Jag bor nu i det som ska vara mitt boende under min Norgevistelse. För en vecka sedan flyttade jag ut hit till Skullerud och till min sambo Mari. En 22årig tjej från Stavanger som pluggar i Oslo. Lättsam, snäll, sund, ja. Vad mer kan man begära? Vi teamar bra och trivs i vår väldigt fina lägenhet.
 
I fredags åkte jag hem till Arvika. Två timmar och PANG så befinner man sig hemma. Trygghet.
Mysiga dagar som innehållit det mesta. Men framför allt har jag blivit bortskämd. Jag tror nog att jag nu har mat så jag klarar mig de närmaste månaderna och jag kan ställa till med en hejdundrande fest men ändå ha alkohol kvar. Jag kan också tvätta massa tvättar och gå på toaletten utan att vara rädd för att det inte ska finnas resurser. Tusen miljoners miljoner tack <3
Idag vid lunch åkte vi hit med mina sista grejer. Pappa satte upp en tavla och en klocka, skruvade ihop lite lådor, satte upp gardinstång och ja. Pysslade runt lite. De fick se lägenheten och träffa Mari så nu är de mer bekanta med mitt nya liv här i Norge.
Åt mat ihop innan de begav sig av hemåt. Gjorde lite ont att säga hejdå men fasen Matilda, var inte en så lipsill. Det var jag heller inte. Vi ses ju snart igen!
 
 
För ett år sedan var det en liten ängslig Matilda som befann sig i England. Hon var osäker på vad hon höll på med, samtidigt som hon såg fram emot allt som väntade henne. Och det blev ju hur jäkla bra som helst!
  Lite samma känsla finns inom mig nu. Men på ett annat vis ändå, jag känner mig mer mogen.
Jag hoppas att det kommer bli bra det här med.
 
 
/M
 

mitt i prick

Hej!
Hade tänkt att göra jordens inlägg men insåg efter ett tag att det går inte. Lär sitta här ett tag då men det kommer ändå inte bli bra. Huvudsaken är att jag bär med mig allt inom mig och ni som behöver veta, ni vet redan hur saker och ting ligger till:)

Det har varit en blandad tid här hemma i Sverige. Jag tycker der är otroligt skönt att vara hemma, hos min familj och mina vänner. Samtidigt som jag saknar mitt liv i England, hos min andra familj. Otroligt mycket.
Men man kan inte etsa sig fast i det som varit utan man får bara vara glad att det faktiskt har hänt. Jag är verkligen jätte stolt över mig själv som gjorde detta. Jag har lärt massvis, mycket om mig själv men också om annat som kommer vara till nytta för mig i livet.
2012 har varit ett utvecklande år. Ett fruktansvärt bra år. Ett år jag kommer att kunna se tillbaka på och bara le.
 
Nu har jag varit hemma i sisådär 6 veckor. Dags för nya äventyr känner jag. Imorgon flyttar jag till Oslo och börjar jobba på KIWI och blir därmed kollega med Maya. Så från och med måndag och framöver är det gröna arbetskläder och den ständiga frågan "kvittering?" som gäller.
 
 
Får se om jag håller min del av bloggen uppdaterad. Annars får ni se till att följa lilla Anna. En jäkla termin har hon kvar innan det blir en sportmarknasförare av henne! Grymt jobbat.
 
 
 
 
/M
 

Linn&Matilda i ett nötskal

När vi tog tunnelbanan idag från Angie&Marco och in till julmarknaden så var det tre äldre människor som sa till oss (på engelska) att hålla reda på barnen och att de skulle minnsan sitta ner på tunnelbanan. De stod nämligen och gjorde en typ av lapdance runt stången där man håller i sig. De hade med andra ord kul.
Okej, de äldre människorna hade rätt. Såklart ska barnen sitta ner ifall det skulle hända något men sättet de sa det på var väldigt ovänligt.
Så jag och Linn högg till direkt fast oss emellan och på svenska. Vi sa att vi tyckte att de kunde väl ta en taxi om de inte kunde stå ut med barn som busade på tunnelbanan. Nämnde också något om en av de äldres munnar som var så stor och var en typisk "kärringmun" (svårt att förklara). Mitt i allt så säger Linn till mig, lite tystare, att det skulle inte förvåna henne om de kunde svenska......
 
Det gick någon minut och jag och Linn hade lugnat ner oss. Men då flyger Emil upp från sitt säte och ska busa runt. Jag säger då till honom att han ska sätta sig men det vill han inte för han har börjat att "flirta" med en av de sura tanterna som sa till oss. Så de står där och ler mot varandra (himla knepigt tycte jag eftersom hon var så sur för en stund sen) och innan de tre surpupporna går av så säger Emils flirt att "Hejdå, ta hand om dig, jag kan mycket bra svenska) fast med en engelsk brytning..
 
 
OJ DÅ LINN,( vilken käftsmäll) tänkte jag och vänder mig mot Linn som såklart har sett och hört allt detta och står dubbelvikt och kissar nästan på sig.
 
Det gäller att passa sig i London
Och Linn om någon borde veta eftersom hon förra helgen hade samma händelse. Hon och Liza satt i en bar och kommenterade en asiatisk tjejs naglar,klänning,pojkvän m.m. Et tu tre vände hon sig om och sa "Jaha! Så ni pratar svenska?)
 
/M

Linn&Matilda i ett nötskal

När vi tog tunnelbanan idag från Angie&Marco och in till julmarknaden så var det tre äldre människor som sa till oss (på engelska) att hålla reda på barnen och att de skulle minnsan sitta ner på tunnelbanan. De stod nämligen och gjorde en typ av lapdance runt stången där man håller i sig. De hade med andra ord kul.
Okej, de äldre människorna hade rätt. Såklart ska barnen sitta ner ifall det skulle hända något men sättet de sa det på var väldigt ovänligt.
Så jag och Linn högg till direkt fast oss emellan och på svenska. Vi sa att vi tyckte att de kunde väl ta en taxi om de inte kunde stå ut med barn som busade på tunnelbanan. Nämnde också något om en av de äldres munnar som var så stor och var en typisk "kärringmun" (svårt att förklara). Mitt i allt så säger Linn till mig, lite tystare, att det skulle inte förvåna henne om de kunde svenska......
 
Det gick någon minut och jag och Linn hade lugnat ner oss. Men då flyger Emil upp från sitt säte och ska busa runt. Jag säger då till honom att han ska sätta sig men det vill han inte för han har börjat att "flirta" med en av de sura tanterna som sa till oss. Så de står där och ler mot varandra (himla knepigt tycte jag eftersom hon var så sur för en stund sen) och innan de tre surpupporna går av så säger Emils flirt att "Hejdå, ta hand om dig, jag kan mycket bra svenska) fast med en engelsk brytning..
 
 
OJ DÅ LINN,( vilken käftsmäll) tänkte jag och vänder mig mot Linn som såklart har sett och hört allt detta och står dubbelvikt och kissar nästan på sig.
 
Det gäller att passa sig i London
Och Linn om någon borde veta eftersom hon förra helgen hade samma händelse. Hon och Liza satt i en bar och kommenterade en asiatisk tjejs naglar,klänning,pojkvän m.m. Et tu tre vände hon sig om och sa "Jaha! Så ni pratar svenska?)
 
/M

Christmas fair & London

Igår eftermiddag hade Mona sin Christmas fair. Då ordnas det med lotterier, fiskedamm, facepainting och andra roliga saker efter skolan. Linn skulle möta upp mig vid barnens skola så vi kunde vara där tillsammans men hon kom sent pga trafikoycka. Så där stod jag med tre barn varav två av dem var överexalterade över detta och ville springa åt varsitt håll och köpa/göra saker. Men med en gympasal full med 96 andra barn med föräldrar så hade Mona & Emil inget annat val än att gå som en svans på mig och snällt lyda. För en stund tänkte jag "vad är det jag INTE klarar" Men efter mycket tänk så kom jag allt på en lista. En ganska lång lista över saker jag inte klarar av så jag ska inte prisa mig själv riktigt än.
Linn kom till slut med några svettpärlor i pannan och avlastade mig.
 

På kvällen hade vi filmmys med pizza. Barnen hade fått en ny film av tomten i julkalendern som vi tittade på (Disneyfilmen "Brave")
 
Idag skulle vi ha åkt till London 8.30. Den tidiga tiden bestämdes av herrskapet på fredagkvällen. JAG var den enda som var färdig då. De andra vaknade 8.30 och fick eld i rumpan. Vi kom iväg efter en stund och var i London vid elvatiden.
Åkte hem till Angie&Marco där vi fick lunch. Sedan packade vi ihop oss allihop och åkte till southbank (området vid London eye) och gick på den julmarknaden nån timme.
Jag sa hejdå till dem när de åkte hem igen till Angie&Marco. Jag skulle också ha hängt med hem till dem på middag men valde istället att strosa runt några timmar inne i London och sedan ta tåget hem nu på kvällen. Så nu har jag supit in lite Londonluft och det lär ta ett tag nu innan jag får göra det igen. Men faktiskt så hade jag känslan att jag var lite mätt på allt där. Mätt på folk. Jag hade ingen shoppinglust (lucky me) och ville helst bara att klockan skulle ticka så att jag kunde åka hem med 19.30 tåget.
Det var en lite ledsen Matilda som åkte tåg hem förut. Det är så mycket som jag tänker på för tillfället, det vet ni nog redan. Kan inte hjälpas.
 
Nu sitter jag här hemma i ett tyst och ganska kallt hus. Har fixat lite, rensat lite kläder och tänkte snart sova. Imorgon ska det fixas ännu mer så jag har så lite kvar som möjligt att göra under veckan för den tiden vill jag spendera med barnen, Linn&Andreas.
 
 
 
 
Hejdå London, vi ses.
 
/M

present från London

Jag och Linn kommer alltid att ha våra internskämt.
 
Här hittade hon ett glas-underlägg som verkligen får mig att minnas matchen mellan Sverige och Ukraina i somras :) En dum blondin med en ännu dummare blondin.
 
 
 
 
/M
 
 

första advent

Helgen har fungerat bra. Jag hade som sagt inga planer direkt så det har blivit att jag har varit hemma med Andreas och barnen.
 
I lördags stack Emil, Mona och Andreas på förmiddagen. De skulle iväg och pyssla ihop ljuslyktor som sedan skall användas i en ljusparad på Luciadagen.
Jag och Amelie var hemma och som vanligt myste. Gick upp-och-ner i trappan, typ bland det roligaste hon vet. Låg i soffan och sov, hon på mitt bröst. DET är en känsla som är så underbar, att ha ett litet knyte liggandes där. Så oskyldig, fin och lugn..
När resten av ligan kom hem satte jag igång med pepparkaksbakning! Mirja var snäll att ta med sig en deg från Konsum hemma. Toppen! Bakningen flöt på helt okej. Men alltid alltid alltid när jag har satt igång med att baka med barnen så ställer jag mig ALLTID samma fråga "Varför?" JAG vill ha det på MITT sätt, DE vill ha det på SITT sätt. Någonstans där skär det sig men jag får ju alltid vika mig och gå med på att göra en "spiderman på cykel som har fastnat i ett spindelnät och ligger upp och ner" istället för att liksom använda formarna och göra granar, hjärtan. Eller va tusan som helst... Men några ätbara pepparkakor fick vi till.
 

Idag var jag snäll och gav Andreas sovmorgon. Fråga mig inte varför men jag är väldigt snäll. Kl 11.00 kom herrn ner och då pös jag iväg ner till stan. Där strosade jag runt och kollade (köpte absolut inget till mig själv. får inte får inte får inte får inte!!!) och fixade klart hejdå-present till Tuuli.
 
Hem igen och då fick jag för mig att här ska det bakas lussekatter. Jajjemän. Det gjorde vi och samma fråga ställde jag mig själv igen "Varför?) Med snoriga barn som ha två tjocka strängar med snor som rinner ner, som de kletar ut med handen för att sedan stoppa ner samma hand i degen igen. Men va tusan, de är ju inne i ugnen så det är väl ingen fara. Kanske dessutom var en extra bra tillsats för så goda lussekatter var det längesedan jag åt.
 
Linn kom hem och då åt vi bönor och lamm. Jag har sagt det förut och säger det igen, i det här huset lagas det god mat. Bönor och lamm tänker ni, hmm. Så tänkte jag först också men allt bara smälte i munnen :)
 
 
Ny vecka imorgon. Slutspurt. Heja Heja
 
 
 
 
 
/M

typ helt färdig

Idag stressade vi oss iväg till Emils skola 12.30. Jag, Mona, Emil och Amelie. När vi kom fram så var det ingen skola idag, något jag missat totalt. Så all stress med att få på tre ungar kläder, ta ut vagn, göra lunchlåda var för ingen nytta. Men vi fick oss en liten promenad i det fina och kyliga vädret.
Alla tre barnen har idag alltså snurrat runt här hemma tillsammans med mig. Vissa stunder har vi haft det jättekul ihop, sedan säger det PANG och Mona ligger ovanpå Emil i försök att ha ihjäl honom. Fascinerande med dessa vändningar, jag hade samma problem.
 
Helgen ska spenderas hemma i Leamington. Linn ska iväg till London och ha myshelg med sin bästa kompis från Sverige. Det är första helgen Linn är iväg ensam, utan barn på 1.5 år (!!!!!)
Smällar man får ta som förälder antar jag och det är en av anledningarna till varför barnaskaffande ligger långt fram i framtiden för min del. Man blir låst, där och då. Ingen återvändo. Nej tack. Sedan finns det ju fler anledningar till att jag inte är så angelägen på barn just nu. Men det tar vi en annan gång.. :)
 
 
 
/M

Amelie

Hon är på gång nu med sina steg. Idag tog hon sig några meter, dunsade sedan ner på rumpan, kollade om jag hade sett henne, väntade på reaktion och sedan brast hon ut i jordens största leende. Den tjejen kan få vilken deppig människa som helst att bara smälta.
 
Här mamma har hon den fina klänningen du köpte :) För övrigt hennes "nu-bajsar-jag-pose"
 
 
 
/M

Kallt kvällsnöje

Varje år, det här datumet, tänds all julbelysning i grannstaden Warwick. Det är även massa annat på gång runtomkring så som olika julstånd, karuseller, tomte med släde. Ja, typ som första skyltsöndagen hemma i Arvika.
Dit åkte vi nu på kvällen. Barnen fick se tomten, vi fick glögg och det åktes karuseller. Julmys såhär 25 dagar innan julafton :)
 
 
 
/M

Stämningsfullt


 
 
 
 
/M
 
 
 
 
 
 
 
 

4/4 besök. Done

Förra torsdagen kom min älskade Mirja hit till mig, familjen och Leamington. I en vecka har vi fått umgåtts 24 timmar om dygnet och det kändes som att det var en evighet sedan det hände senast (vilket det också var)... Idag vinkade jag hejdå till henne. Hon kom hit med en, i stort sett, tom resväska. Nu var resväskan allt annat än tom. Tung som tusan och ganska många kilon övervikt. Jag har lite smått panik med allt som är kvar. Blir ett senare problem :)
Att kunna säga till MIrja att vi ses igen om TRE VECKOR gjorde att mitt hjärta inte blödde lika mycket som sist. Men att säga hejdå utan några tårar som rinner kommer jag aldrig lyckas med. Så är det!
 
Mirja har hjälpt mig med massa och det har varit skönt och lyxigt. Men vi har inte bara jobbat och slitit utan fått mycket tid med varandra.
I fredagskväll gick vi ner till stan när jag hade slutat. Kollade runt i affärer och gick sedan till Zizzi och käkade mat.
Tidigt på lördagmorgon satte vi oss på tåget mot London. Spenderade hela lördagen och hela söndagen där och gjorde allt och ingenting. Åkte buss, tunnelbana, åt god mat, var på musikal, shoppade, fikade, strosade runt, shoppade och shoppade.. Vi hade två kanondagar och ja. Vad ska jag mer säga.
det som kändes så himla, himla, himla skönt var att vi inte behövde säga hejdå där och då utan Mirja följde ju med mig tillbaka till Leamington. Linn hämtade upp oss på stationen när vi kom och vi somnade skönt hemma i sängen.
Måndag-onsdag har mestadels innehållit jobb men på kvällarna har vi tagit oss i kragen och gått ner till stan. Något som jag är ganska dålig på, har blivit så bekväm.. Men i alla fall, tack vare Mirja ryckte även jag upp mig. I måndags skjutsade Linn ner oss till "The Glasshouse" och där satt vi några timmar med varsin efterrätt och kopp te. I tisdags var vi på bio. Igår satt vi hemma och var barnvakt. Mirja cyklade iväg och fixade chips, sedan var det soffläge och "Pretty Woman" på tv :)
En riktigt M&M vecka. Något vi båda behövde tror jag <3
 
 
När jag i somras visste om att jag skulle få 4 besök under de resterande månaderna i England så tänkte jag "när Mirja (sista besökaren) har åkt så börjar det verkligen lida mot slutet ." Och ja, nu har hon åkt. Veckan har gått otroligt fort och jag befinner mig om tre veckor hemma i Arvika.
 
Konstigt. Skönt. Tråkigt. Kul. Tryggt. Bra. Dåligt. Ja det är blandade känslor! Vilket det också ska vara tycler jag.
 
 
 
/M
 
 
 

Steg för steg

Det började med att jag fann det lite jobbigt att ensam ta Emil till skolan och även hämta honom. Men efter en tid var det lika självklart som att 1+1 blir 2. Sedan axlades det mer ansvar på mig och jag grämde mig lite varje morgon att få klar Mona i tid med allt vad det innebar (kläder,frukost,hår,medicin,tandborstning). Idag går det som en dans på rosor, för det mesta. Att hämta upp båda barnen ensam fann jag också lite krångligt till en början. Väskor överallt, en som sprang före och en som halkade efter. En som lyssnade lika bra som en hörselskadad och en som var 200 meter före på cykel. Idag vet jag vart jag har dem och vet vart deras gränser går.
När jag sedan ställdes inför utmaningen att ensam ta alla tre med till skolan för att lämna av Mona och sedan gå hem igen då tänkte jag att nu har jag nått gränsen. Det är inget som är en dans på rosor men det är något som går, som är möjligt och som jag faktiskt gör nu. Att sedan ta med Amelie i vagnen för att hämta Mona som går och Emil som är på sin cykel, det känns inte jobbigt alls. Självklart måste man ha hjärnan på till fullo och vara fokuserad. Men jag tror min hjärna nu är så inställd som det bara går på den här familjen att allt bara sköter sig självt.
 
Det jag också imponeras av mig själv är att jag kan stå med en Amelie på höften och mata henne med välling, samtidigt som jag steker pannkakor och fixar ordning i köket och ser till att Mona och Emil inte har ihjäl varandra och dukar på bordet.
 
Det är full rulle. Lite jobbigt. Lite krävande. Men det går nu hur bra som helst!
 
 
/M

Julmarknad, födelsedag, lunchmys

Julmarknaden i Birmingham var stor. En stor tysk marknad var det med alla tyska delikatesser man kunde tänka sig. Jag, Jonas och Chloe strosade runt och armbågade oss fram. Det var otroligt mycket människor ute men det var ju också första helgen marknaden var öppen.
Vi fastnade vid ett glöggstånd och köpte olika sorters glögg. Jag prövade varmt hallonvin vilket verkligen inte var någon höjdare. Chloe hade glögg smaksatt med amaretto och Jonas var smaksatt med rom. Vi blev kvar där länge och pratade om allt och inget. Chloe är min engelska tjejkompis och Jonas är hennes pojkvän och han är från Uppsala. Så när vi snackar blir det lite svengelska då och då vilket Chloe uppskattar. Hennes dröm är att kunna prata flytande men med Jonas tålamod lär det ta ett tag.....
Därefter hamnade vi på Bella Italia och käkade mat och drack vin. Därefter mötte vi upp Linn & hennes kompis Claire och hennes pojkvän. De satt på en pub och då blev det självklart några öl.
 
Vi kanskeinte såg så mycket av marknaden men jag fick en mysig julkänsla och hade det väldigt roligt. Det hela slutade med att jag och Linn fick springa till tåget. En minut sega var vi vilket betydde att vi var tvungna att vänta tills nästa tåg som gick mycket senare. Vi bet i det sura äpplet, gick till McDonalds och käkade en cheeseburgare, sov lite och sedan var det dags att återigen gå till stationen. Då var tåget såklart försenat... Somnade på tåget och mådde inte så bra. Men vi tog oss hem med taxi (efter lite krångel och bråk..) och jag somnade fortare än fortast.
 
Vaknade upp av att de sjöngs "Happy Birthday" utanför min dörr. I ren panik drog jag på mig kläder och hoppade ut i tåget och hann precis att vara med på hurraropen. Lillskruttisen fyllde ju år idag! Jag hade ställt alarm men tydligen somnat om.
Det var en väldigt glad liten tjej som låg där i sängen. Hon fick äta sin tårta idag precis hur hon ville. Med vuxentallrik och riktig sked.
Av mig fick hon några strumpor med halkskydd under eftersom hon är i full gång att börja gå :) Jag hade även skrivit några rader i ett brev som hon ska öppna när hon blir äldre och kan läsa.
 
Resten av dagen spenderade jag med Tuuli. Gick på stan och lunchade på Café Rouge. Tog en promenad längs med golfbanan innan hon körde hem mig och sedan dess har jag bara tagot det lugnt. Borde hoppa i säng nu för att ta igen lite sömn. Ny vecka imorgon!:)
 
 
 

grått, rått, kallt

När Linn droppade av Matilda på flygplatsen i torsdags plockade hon även upp Oma (farmor). Linn hade berättat en del och lite till om hennes svärmor innan så jag hade redan mina förutfattade meningar. Men, hon är en otroligt snäll och fin farmor. Lägger ner en enorm tid på hennes barnbarn (utom Amelie som är livrädd). Det jag kanske märkte av i fredags när jag var själv med henne och Emil och Amelie var att hon inte kunde läsa av situationer så bra och att hon var ganska seg. Men hon fixade till emil väldigt fint när han i skolan skulle vara lite prickig. Kan säga att JAG hade ALDRIG fått måla honom så, men nu var det ju Oma så då gick det super bra! haha
 
Linn jobbade igår till på eftermiddagen sedan kom hon hem och "räddade" mig så vi tog med oss Amelie och stack och handlade. Drog till NEXT och bytte kläder och efteråt "råkade" vi hamna inne på puben och råkade köpa en öl. Så kan det gå ibland. Riktig fredagslyx!
Hela kvällen satt vi alla och märkte pris på sakerna vi skulle sälja. Tog oss några timmar så vi hamnade inte i säng förrän midnatt.
 
Hoppade upp 8 imorse och gick ner och hjälpte till. Loppisen vi skulle köra alla grejer till är ingen vanlig loppis utan det fungerar som så att man får ett nummer, det numret märker man alla saker/kläder med (inkl. pris) och sedan kör man dit allt, lämnar av och åker hem. Där jobbar det då en personal som fixar allt, ser man något man vill ha tar man med sig det till "kassan" och där river de av lappen som visar att den saken tillhör oss. Nu kl16 avslutas det hela, då räknas det ihop hur mycket vårat nummer har sålt och vi kan sedan åka och hämta ut 75% av vinsten :)
Jag och Linn drog dit och fixade med det, sedan åkte vi till Warwick och tog en varm choklad på en mysig pub. Gick sedan runt och kollade i små presentaffärer, köpte franska bakelser hos fransmannen på marknaden och drog oss sedan sakta men säkert hemöver.
Nu sitter jag på rummet och har en liten plutt sovandes i min säng. Vi busade hon och jag och hon somnade till slut på min arm. Min lilla vän
 
Men snart är det dags att rycka upp sig. Jag och Linn ska ta tåget ikväll och åka till Birmingham och gå på julmarknad. Hon ska möta upp sin kompis Claire och jag ska möta upp Chloe&Jonas.
Så har och så kommer min lördag att se ut.
 
 
Jag har det verkligen så bra här hos mina knödlerströms!
 
 
 
 
/M

nearly new sale

På lördag ska jag och Linn göra affärer. Vi ska åka på loppis och sälja sälja sälja.
 
Kläder, leksaker, pussel, saker. All onödig skit som ligger på hög här hemma.
Så ikväll har vi gått igenom mycket, framför allt kläder. Hela kvällen har jag bara påmints om hur fort tiden har gått och hur mycket barnen har växt. Speciellt Amelie. Kläder som hon hade som bebis räcker henne nu halvvägs.
 
 
 
Bild från Januari.
 
Bild från en vecka sedan.
 
/M
 
 

ganska så inaktiv. ganska fullt upp

Matilda, den nya tjejen som ska komma i januari och bli barnens nya barnflicka, har varit med under dagarna som gått. Imorgon åker hon hem till Sverige och jag tror det är med en bra känsla och spänning inför det kommande äventyr som väntar henne.

Barnen har visat alla deras sidor och tur är väl det. Det har skrattats, bråkats, gråtits, busats, skrikits, lekts och mysts. Jag har gjort mitt bästa för att ge henne en bra men ändå ärlig bild av det hela. Jag har också en bra känsla och känner mig lugn över att det inte är ett pucko som "tar över". Jag och Matilda har även klickat bra och blivit polare. Jamen hon är en sån tjej man bara kan snacka med och vi är båda väldigt lika.

Tillsammans har vi fixat dagarna. Jobb men även en del nöjen också!:) Igår kväll drog vi till "White Horse" och "The Sausage" för några öl och väldigt mycket praaaat, mycket trevligt. Idag efter att vi droppat av Emil så promenerade vi ner till stan med Amelie och gick till Corleone för att luncha. Även Matilda har blivit förtjust i pluttisen (inte såååå konstigt, haha) så hon har det bra ställt den lilla tösen som kommer ha så många mammor som kommer att bry och ta hand om henne under hennes uppväxt. Linn plockade dock upp henne efter att hon kom från jobbet. Så vi blev helt plötsligt barnlösa och kunde strosa runt i lugn o ro på stan. Tog en kaffe och en glass och gick sedan hemöver.

Tänk vilken lyx att jobba i par som aupair!

Jag har även gått och blivit dyngförkyld. Himla tråkigt och onödigt men vad gör man. Jag känner mig också lite stressad, men vet inte riktigt av vad. Jag tror tanken av att åka hem snart rör till det en del i mitt huvud.

 
 
 
/M

idag idag idag idag idag

IDAG tog Amelie sina två första steg. Helt och hållet själv! Sedan har hon även lärt sig att stå stilla utan at hålla i sig!
 
 
 
 
Det tar sig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och ingen är gladare än jag för jag vill se henne gå.
 
 
/M

Helgen som gått

Vad har jag egentligen gjort?
 
I lördags tog jag en lugn morgon, sov ut och vaknade av att det var tyst och tomt i huset. Käkade frukost och sedan när jag var mitt i tandborstningen kom Angie, Max och Julie. Det är deras vänner ifrån London och de skulle komma nu i helgen p.g.a. Monas födelsedagskalas.
Mona hade bjudit hem sina bästa tjejkompisar till ett litet disco. Det dansades till både det ena och det andra. Jag hjälpte till lite grann men smet sedan ut på en långpromenad med min lilla vän i vagnen. Kalaset avslutades med bio och Madagascar. Jag hängde med Linn och flickorna och uppskattade verkligen filmen. Förlåt Rasmus, jag vet att du ville gå på den men jag vägrade. Jag ska börja lyssna på dig nu gällande barnfilmer. De ÄR bra ;)
Kvällen avslutades med god middag från kocken Andreas, vin och prat.
 
I söndags vaknade jag upp med konstig känsla i hals och bröst :( Solen sken och jag ville ut och springa men kände mig inte alls pigg. Gick ut och gick istället, supertrist men det var skönt.
Angie och barnen åkte hem vid lunch och dem ser jag igen i december förhoppningsvis. Ville inte säga hejdå till dem, där och då.
På eftermiddagen kom Matilda från Gävle. Käkade lunch och sedan drog vi ner till stan så jag fick visa henne runt lite grann.
 
 
Sådär mamma, där har du min rapportering!:)
 
/M

lugna sköna fredag

Linn var idag ledig. Hon har tagit hand om kidsen och jag har städat. Jag är verkligen en städtant och känslan efter att man har städat hela huset är så skön. Sedan tar det ju bara några minuter innan Emil har slängt runt alla saker igen eller Amelie har kletat mat på golvet eller Mona har hällt ut alla pennor. Men jag är nu van detta kaos så nu bryr jag mig inte så mycket, haha.
Stack ut och sprang i det höstiga vädret. Kall vind och varm sol.
 
Ikväll ska jag och Linn ut och roa oss på puben. Kvalitetstid med min Linn
 
 
/M
RSS 2.0