Förra torsdagen kom min älskade Mirja hit till mig, familjen och Leamington. I en vecka har vi fått umgåtts 24 timmar om dygnet och det kändes som att det var en evighet sedan det hände senast (vilket det också var)... Idag vinkade jag hejdå till henne. Hon kom hit med en, i stort sett, tom resväska. Nu var resväskan allt annat än tom. Tung som tusan och ganska många kilon övervikt. Jag har lite smått panik med allt som är kvar. Blir ett senare problem :)

Att kunna säga till MIrja att vi ses igen om TRE VECKOR gjorde att mitt hjärta inte blödde lika mycket som sist. Men att säga hejdå utan några tårar som rinner kommer jag aldrig lyckas med. Så är det!

 

Mirja har hjälpt mig med massa och det har varit skönt och lyxigt. Men vi har inte bara jobbat och slitit utan fått mycket tid med varandra.

I fredagskväll gick vi ner till stan när jag hade slutat. Kollade runt i affärer och gick sedan till Zizzi och käkade mat.

Tidigt på lördagmorgon satte vi oss på tåget mot London. Spenderade hela lördagen och hela söndagen där och gjorde allt och ingenting. Åkte buss, tunnelbana, åt god mat, var på musikal, shoppade, fikade, strosade runt, shoppade och shoppade.. Vi hade två kanondagar och ja. Vad ska jag mer säga.

det som kändes så himla, himla, himla skönt var att vi inte behövde säga hejdå där och då utan Mirja följde ju med mig tillbaka till Leamington. Linn hämtade upp oss på stationen när vi kom och vi somnade skönt hemma i sängen.

Måndag-onsdag har mestadels innehållit jobb men på kvällarna har vi tagit oss i kragen och gått ner till stan. Något som jag är ganska dålig på, har blivit så bekväm.. Men i alla fall, tack vare Mirja ryckte även jag upp mig. I måndags skjutsade Linn ner oss till "The Glasshouse" och där satt vi några timmar med varsin efterrätt och kopp te. I tisdags var vi på bio. Igår satt vi hemma och var barnvakt. Mirja cyklade iväg och fixade chips, sedan var det soffläge och "Pretty Woman" på tv :)

En riktigt M&M vecka. Något vi båda behövde tror jag <3

 

 

När jag i somras visste om att jag skulle få 4 besök under de resterande månaderna i England så tänkte jag "när Mirja (sista besökaren) har åkt så börjar det verkligen lida mot slutet ." Och ja, nu har hon åkt. Veckan har gått otroligt fort och jag befinner mig om tre veckor hemma i Arvika.

 

Konstigt. Skönt. Tråkigt. Kul. Tryggt. Bra. Dåligt. Ja det är blandade känslor! Vilket det också ska vara tycler jag.