Skrivarlusten är långt borta. Men....

 

Norge är hittills väldigt bra och jag känner att det passar mig. Jobbet är ett jobb. Kanske inte ett överstimulerande yrke att sitta i kassan eller plocka bort ruttna apelsiner eller fylla på blöjor. Men då får man påminna sig om att detta är ett jobb jag ska ha under en kort period av mitt långa, långa liv. Så vad gör det egentligen? Dessutom underlättar det att det finns underbart snälla och roliga kollegor. Inte minst min lilla Maja.

Maja och hennes Sebastian som jag även fick bo hos de första två veckorna. En bättre start hade jag inte kunnat få och jag är evigt tacksam.

Nej men jag trvis väldigt bra på jobbet och nu börjar jag även känna att jag kan börja slå mig till ro. Därför att..

 

Jag bor nu i det som ska vara mitt boende under min Norgevistelse. För en vecka sedan flyttade jag ut hit till Skullerud och till min sambo Mari. En 22årig tjej från Stavanger som pluggar i Oslo. Lättsam, snäll, sund, ja. Vad mer kan man begära? Vi teamar bra och trivs i vår väldigt fina lägenhet.

 

I fredags åkte jag hem till Arvika. Två timmar och PANG så befinner man sig hemma. Trygghet.

Mysiga dagar som innehållit det mesta. Men framför allt har jag blivit bortskämd. Jag tror nog att jag nu har mat så jag klarar mig de närmaste månaderna och jag kan ställa till med en hejdundrande fest men ändå ha alkohol kvar. Jag kan också tvätta massa tvättar och gå på toaletten utan att vara rädd för att det inte ska finnas resurser. Tusen miljoners miljoner tack <3

Idag vid lunch åkte vi hit med mina sista grejer. Pappa satte upp en tavla och en klocka, skruvade ihop lite lådor, satte upp gardinstång och ja. Pysslade runt lite. De fick se lägenheten och träffa Mari så nu är de mer bekanta med mitt nya liv här i Norge.

Åt mat ihop innan de begav sig av hemåt. Gjorde lite ont att säga hejdå men fasen Matilda, var inte en så lipsill. Det var jag heller inte. Vi ses ju snart igen!

 

 

För ett år sedan var det en liten ängslig Matilda som befann sig i England. Hon var osäker på vad hon höll på med, samtidigt som hon såg fram emot allt som väntade henne. Och det blev ju hur jäkla bra som helst!

  Lite samma känsla finns inom mig nu. Men på ett annat vis ändå, jag känner mig mer mogen.

Jag hoppas att det kommer bli bra det här med.