Mirja, jag saknar dig redan!
Nu är jag hemma igen. Hemma på mitt rum, i högvalta, i min säng. Klockan är halv fem på morgonen (halv sju på kvällen i LA) och jag är pigg som en mört.
Resan gick bra, men den var dryg. Sov inte en minut p.g.a. massa orsaker. Väl på Gardermoen stod mamma och pappa med öppna armar och jag tror de hade saknat mig lite.
Eftermiddagen gick åt till att äta mat hos mormor, träffa flickorna i skolan, fika med Anna och uppackning av saker.
Sammanfattning av mina veckor.... TOPPEN! Vi har skrattat, shoppat, haft picknickar, lekt med barnen, åkt ut på turer, shoppat, badat, ätit mat, njutit, sett på film, tagit det lugnt, träffat nya människor, shoppat, sett nya ställen och haft det allmänt väldigt bra! Jag är imponerad av syrran. Hennes egna barn kommer ha världens bästa morsa, helt klart! Jag imponeras även på hur modig hon är som gör detta. Det är inte bara att flytta till andra sidan av jorden medan resten av oss bor här. Nu är det värsta över. Fr.o.m nu kommer vi att ses lite titt som tätt och det känns bra. Väldigt bra.
Att fått ha träffat och umgåtts med syrran i två veckor har gett oss båda ny energi till att klara av resten av tiden. Jag hoppas i alla fall att jag ska kunna se det så snart. Men för tillfället saknar jag henne. Mycket.
bilder kommer!..
/M
tack för allt än en gång, och tack för fina ord!