tvåtusenelva
Återigen har snart 365 dagar svischat förbi. I år har dessa dagar varit extra speciella på ett eller annat vis, det har hänt mycket. Här följer en liten resumé...
JANUARI-APRIL
Sista terminen stod för dörren och det var ju den här terminen man väntat på i evigheter. Det var ju vår sista termin i skolan och vi hade många roligheter att se fram emot.
Sälen var först ut. En vecka uppe i Sälen med idrottsklassen. En vecka där vi skulle sättas på prov som skidlärare. Ett mycket roligt uppdrag som gav många mersmak på ett eller annat vis. Det hanns även med att leka, äta goda middagar, busa, tävla, vara på spa, åka fritt och bara ha det skönt. Det var en lyckad resa!
Efter Sälen var nästa milstolpe den praktiska delen i mitt, Josefins och Linas projektarbete. Kortvasan uppe i Dalarna. Nu visste vi att efter detta kunde vi släppa allt vad "Funbeat" hette och "baaaaara" ägna oss åt skriveriet. Hur som helst var det en skön känsla när Josefin gled in i målet i Mora, 19 min bättre tid än senast. Och det var just det, tidsförbättring, som var vårat mål med det hela.
Studentfesterna började även ta fart under denna tid. Kan inte säga att vi var den årskull som det var mest drag i men tack vare vår tappra studentkommité fixade de några tillställningar som blev lyckade.
Inlämning av projektarbetet och ett härligt påsklov. Att lämna in ett arbete man haft med sig under många månaders tid var en härlig känsla. Man kände sig 20 kg lättare, huvudet blev nästintill tomt och befrielsen var ett faktum. När sedan vi fick lön för mödan var det en otrolig lättnad. Allt slit hade lönat sig. Jag kommer ihåg den här tiden ganska väl. Vi hade lämnat in projektarbetet och resten av det som var kvar i skolan betydde inte särskilt mycket. Tror jag hade några prov kvar. Men att veta att arbetet var inlämnat och det stod ett lov framför mig, det var toppen! Att jag dessutom skulle få tillbringa lovet i New York och Los Angeles gjorde det hela inte sämre. En vecka i NYC följt av en vecka i LA!. Min första resa till NYC men absolut inte den sista. Den staden har allt och lite till. LA gav oss värme och jag blev mer fäst den här gången än sist när jag var där. Ett påsklov som är svårt att slå.
MAJ-JUNI
Efter USAtrippen visste jag att nu var det bara några ytterst få ansträngningar kvar i skolan och sedan en lång och härlig utförsbacke. Och visste blev den härlig.
Jag fyllde år i slutet av maj. Några dagar efter satt vi, hela klassen + the leftovers, på väg mot en vecka i Cypern. Det är den här veckan jag ibland brukar vilja drömma mig tillbaka till. Vi hade det så bra. Alla överlevde och ingen blev rånad. Solen sken och humöret var på topp (oftast). Chill på stranden och livat på kvällen. Ja, vår studentresa som vi väntat på sedan november 2010, den var värd all väntan!
Sen var dagen inne. Dagen med stort D. Allt gick så snabbt. Alldeles för snabbt. Helt plötsligt var det jag som stod uppe i ett av Solbergas fönster och skrek. Helt plötsligt var det vi som var i fokus och som alla skulle gratta. Min fina familj hade ordnat det helt underbart hemma med allt. Allt från maten till val av färg på servetter, haha. Fina presenter, goa människor, många kramar, glädje. Ja allt var bäst.
Balen var såklart också en av årets höjdpunkter. Allt velande fram och tillbaks med klänning, hår och smink. Nu var dagen inne och det var bara att köra. Alla var så fina och det blev en fin kväll och en fin avslutning på vår tid i ID3. Det hölls tal och fälldes tårar. Allt känns avlägset nu men jag kommer alltid bära med mig studenttiden. Något av det bästa jag gjort och varit med om. Jag saknar det
JULI-SEPTEMBER
Jag ska inte sticka under stolen med att det kändes tomt efter den lyckliga tiden. Nu visste man att det roliga var över och hejhej till det vuxnalivet?! Men, det blir vad man gör det till.
Jag jobbade hela sommaren på Västängsgården. Trivdes verkligen, men insåg också att det är ett yrke jag inte vill hålla på med resten av mitt liv. När jobbperioden var över hamnade jag i någon slags ovisshet. Vad ska jag göra nu?????? Det hela slutade med att jag och syrran stack ut i Europa och tågluffade. ÄNTLIGEN. Hur många gånger hade vi inte tänkt resa ihop någonstans? Nu skulle det bli av. Många storstäder runtom i Europa hann vi med innan resan avslutades på ett litet tråkigt sätt. Men varför ska det tråkiga alltid överväga det roliga? I det här fallet gick det bra och summan av kardemumman så var vår tågluff..bäst!
Mirja flyttade till Umeå. Vid det här laget var jag van att syrran flyttar på sig. Som tur var flyttade hon "bara" till en annan stad och inte till en annan världsdel den här gången. Att Umeå dock ligger långt upp i helvetet är en annan sak. Hur som helst kändes det tomt men samtidigt var/är jag glad för hennes skull.
Mirja var inte den enda som flyttade under den här perioden. Min äldsta och kära vän Anna började plugga i Båstad, därav flytt. Kändes jättekonstigt ett tag. Helt plötsligt kunde man inte kika förbi, inte gå ut och gå, inget mer spontant. Men var/är även glad för hennes skull att hon kommit iväg. Maya, lilla Maya, drog till Madrid. Hej å hååå va hon var modig och vad den resan stärkte henne.
OKTOBER-DECEMBER
Även den här perioden inleddes med att en kär vän flyttade. Bengan flyttade till Boston och usch vad det inte var kul att krama hejdå på finnbackagränd. Att en efter en flyttade kändes inte alls särskilt bra. Vad fanns kvar? Men tack vare jobb och träning så har jag underhållit mig ganska bra. Det har verkligen varit en trög period som jag nu hoppas ska börja flyta på igen.
Julen är nu över och snart Nyårsafton likaså. Ingen snö syns till än, plusgraderna lever vidare och vinden blåser. Haft en lugn och skön jul och har njutit så mycket som möjligt. I januari bosätter jag mig som sagt i England och det ska bli spännande. Jag kommer inte börja ett nytt liv, inget nytt kapitel eller nått sånt blablabla... Jag kommer fortsätta vara Matilda fast i England. Jag kommer göra något som jag alltid varit nyfiken på att göra och det är att vara Aupair. Hur det går kommer ni få läsa om här! Men innan dess ska jag fira nyår hemma med mina vänner och hinna göra andra saker.
2011 har som sagt varit ett bra år. Jag har många att tacka för det.
<3 M
JANUARI-APRIL
Sista terminen stod för dörren och det var ju den här terminen man väntat på i evigheter. Det var ju vår sista termin i skolan och vi hade många roligheter att se fram emot.
Sälen var först ut. En vecka uppe i Sälen med idrottsklassen. En vecka där vi skulle sättas på prov som skidlärare. Ett mycket roligt uppdrag som gav många mersmak på ett eller annat vis. Det hanns även med att leka, äta goda middagar, busa, tävla, vara på spa, åka fritt och bara ha det skönt. Det var en lyckad resa!
Efter Sälen var nästa milstolpe den praktiska delen i mitt, Josefins och Linas projektarbete. Kortvasan uppe i Dalarna. Nu visste vi att efter detta kunde vi släppa allt vad "Funbeat" hette och "baaaaara" ägna oss åt skriveriet. Hur som helst var det en skön känsla när Josefin gled in i målet i Mora, 19 min bättre tid än senast. Och det var just det, tidsförbättring, som var vårat mål med det hela.
Studentfesterna började även ta fart under denna tid. Kan inte säga att vi var den årskull som det var mest drag i men tack vare vår tappra studentkommité fixade de några tillställningar som blev lyckade.
Inlämning av projektarbetet och ett härligt påsklov. Att lämna in ett arbete man haft med sig under många månaders tid var en härlig känsla. Man kände sig 20 kg lättare, huvudet blev nästintill tomt och befrielsen var ett faktum. När sedan vi fick lön för mödan var det en otrolig lättnad. Allt slit hade lönat sig. Jag kommer ihåg den här tiden ganska väl. Vi hade lämnat in projektarbetet och resten av det som var kvar i skolan betydde inte särskilt mycket. Tror jag hade några prov kvar. Men att veta att arbetet var inlämnat och det stod ett lov framför mig, det var toppen! Att jag dessutom skulle få tillbringa lovet i New York och Los Angeles gjorde det hela inte sämre. En vecka i NYC följt av en vecka i LA!. Min första resa till NYC men absolut inte den sista. Den staden har allt och lite till. LA gav oss värme och jag blev mer fäst den här gången än sist när jag var där. Ett påsklov som är svårt att slå.
MAJ-JUNI
Efter USAtrippen visste jag att nu var det bara några ytterst få ansträngningar kvar i skolan och sedan en lång och härlig utförsbacke. Och visste blev den härlig.
Jag fyllde år i slutet av maj. Några dagar efter satt vi, hela klassen + the leftovers, på väg mot en vecka i Cypern. Det är den här veckan jag ibland brukar vilja drömma mig tillbaka till. Vi hade det så bra. Alla överlevde och ingen blev rånad. Solen sken och humöret var på topp (oftast). Chill på stranden och livat på kvällen. Ja, vår studentresa som vi väntat på sedan november 2010, den var värd all väntan!
Sen var dagen inne. Dagen med stort D. Allt gick så snabbt. Alldeles för snabbt. Helt plötsligt var det jag som stod uppe i ett av Solbergas fönster och skrek. Helt plötsligt var det vi som var i fokus och som alla skulle gratta. Min fina familj hade ordnat det helt underbart hemma med allt. Allt från maten till val av färg på servetter, haha. Fina presenter, goa människor, många kramar, glädje. Ja allt var bäst.
Balen var såklart också en av årets höjdpunkter. Allt velande fram och tillbaks med klänning, hår och smink. Nu var dagen inne och det var bara att köra. Alla var så fina och det blev en fin kväll och en fin avslutning på vår tid i ID3. Det hölls tal och fälldes tårar. Allt känns avlägset nu men jag kommer alltid bära med mig studenttiden. Något av det bästa jag gjort och varit med om. Jag saknar det
JULI-SEPTEMBER
Jag ska inte sticka under stolen med att det kändes tomt efter den lyckliga tiden. Nu visste man att det roliga var över och hejhej till det vuxnalivet?! Men, det blir vad man gör det till.
Jag jobbade hela sommaren på Västängsgården. Trivdes verkligen, men insåg också att det är ett yrke jag inte vill hålla på med resten av mitt liv. När jobbperioden var över hamnade jag i någon slags ovisshet. Vad ska jag göra nu?????? Det hela slutade med att jag och syrran stack ut i Europa och tågluffade. ÄNTLIGEN. Hur många gånger hade vi inte tänkt resa ihop någonstans? Nu skulle det bli av. Många storstäder runtom i Europa hann vi med innan resan avslutades på ett litet tråkigt sätt. Men varför ska det tråkiga alltid överväga det roliga? I det här fallet gick det bra och summan av kardemumman så var vår tågluff..bäst!
Mirja flyttade till Umeå. Vid det här laget var jag van att syrran flyttar på sig. Som tur var flyttade hon "bara" till en annan stad och inte till en annan världsdel den här gången. Att Umeå dock ligger långt upp i helvetet är en annan sak. Hur som helst kändes det tomt men samtidigt var/är jag glad för hennes skull.
Mirja var inte den enda som flyttade under den här perioden. Min äldsta och kära vän Anna började plugga i Båstad, därav flytt. Kändes jättekonstigt ett tag. Helt plötsligt kunde man inte kika förbi, inte gå ut och gå, inget mer spontant. Men var/är även glad för hennes skull att hon kommit iväg. Maya, lilla Maya, drog till Madrid. Hej å hååå va hon var modig och vad den resan stärkte henne.
OKTOBER-DECEMBER
Även den här perioden inleddes med att en kär vän flyttade. Bengan flyttade till Boston och usch vad det inte var kul att krama hejdå på finnbackagränd. Att en efter en flyttade kändes inte alls särskilt bra. Vad fanns kvar? Men tack vare jobb och träning så har jag underhållit mig ganska bra. Det har verkligen varit en trög period som jag nu hoppas ska börja flyta på igen.
Julen är nu över och snart Nyårsafton likaså. Ingen snö syns till än, plusgraderna lever vidare och vinden blåser. Haft en lugn och skön jul och har njutit så mycket som möjligt. I januari bosätter jag mig som sagt i England och det ska bli spännande. Jag kommer inte börja ett nytt liv, inget nytt kapitel eller nått sånt blablabla... Jag kommer fortsätta vara Matilda fast i England. Jag kommer göra något som jag alltid varit nyfiken på att göra och det är att vara Aupair. Hur det går kommer ni få läsa om här! Men innan dess ska jag fira nyår hemma med mina vänner och hinna göra andra saker.
2011 har som sagt varit ett bra år. Jag har många att tacka för det.
<3 M
Kommentarer
Trackback