jag stör mig så mycket på mig själv. gaaaaaah, blir totalt galen.

i england har jag haft 2 telefoner. en med svenskt nummer, en med engelskt. Linn har nu fixat ett engelskt SIMkort som passar i Iphone vilket betyder att jag kan börja använda min Iphone som min engelska telefon och ta en paus från mitt svenska nummer. Detta skulle jag fixa med idag...

Varför gjorde jag det? Nu är mitt svenska SIMkort borta. HELT BORTA. Okej tänker ni, ditt SIMkort är borta, än sen? Och okej, bättre med SIMkortet än att telefonen är isönder. Men jag kan verkligen inte inte inte sluta tänka på att jag tappat det? Det låg ju mitt framför ögonen på mig och sen... sen.. Ja?

Skit töligt och jag stör mig på mig själv att jag kan haka upp mig på småsaker. Det är ju trots allt inte hela världen plus att det bara är att beställa ett nytt SIMkort. MEN ÄNDÅ!!!! Dessutom, mitt i denna hysteri förut, började Emil&Mona bråka, skrika, inte lyssna, hoppa, skrika, skratta. Toppen

Annars då mitt i detta missöde. Följde med till sjukhuset imorse innan det var dags att sätta sig i skolbänken i 2 timmar. Promenad hem i lätt duggregn, lunch, äppelkaka, dammsugning på mitt rum (besök i helgen!!!!) promenad till en ny lekpark, bokläsning, middag, läggning och nu sitter jag här!



/M