Visste att den här dagen skulle bli jobbig. Visste att det skulle bli många tårar. Visste att jag skulle tycka allt var tusen gånger jobbigare än vad det egentligen är. Visste att jag skulle få ångestkänslor. Trots att jag visste allt detta går det inte att förbereda sig på det ändå.

Det gjorde ont i hjärtat imorse. Igår också för den delen. Är nu många tårar fattigare. Att lämna all trygghet som finns hemma för att kasta sig ut i något helt okänt, det är tufft helt enkelt.

Resan till Heathrow var snabbt över. Efter en seg väntan på min väska kunde jag äntligen rulla ut mot EXIT och kolla efter Linn och Amelie. Kändes på ett sätt konstigt att se dem i verklighet men på ett sätt inte. Vi kramades och hoppade in i bilen som skulle ta oss hem. Jag är numer bosatt dryga timmen utanför London. Birmingham är den närmsta storstaden. Stället heter Leamington Spa och än så länge har jag inte sett så mycket av det. Får bli imorgon!
Familjen, andreas&linn mona,emil&amelie, är en kärleksfull familj som redan gjort att jag känner mig bekväm. Jag hoppas och tror att jag kommer kunna smälta in bra och verkligen trivas!

Har ätit mat, pusslat, pratat, öppnat paket och tagit det lugnt. Är ganska sliten över allt som varit idag. Samtidigt väldigt lättad, det värsta är över. Godnatt!



/M