Dagens middag var pasta med färska örter, vitlök, småtomater och olivolja. MYCKET VITLÖK, MYCKET GOTT. Så Andreas & Linn gjorde sig lustiga över mig att jag skulle till puben senare. Ifaaaall jag skulle träffa Mr. perfect

 

Jag cyklade iväg på min blåa racer. Gick fint i 4 minuter, sedan låste sig pedalerna. I samma veva cyklade det förbi en kille som tittade bakåt på mig som om han hade sett att mina pedaler låste sig. Men jag låtsades om som om ingenting hade hänt, använde mig av farten jag redan hade och rullade på. Killen tittade bakåt en gång till. Jag låtsades som om ingenting hade hänt. Han kollade bakåt. Jag låtsades om som om ingenting hade hänt. Sedan var han ur mitt synfält och bakom ett krön. Puuh, tänkte jag. Nu kan jag fixa min cykel. MEN HUR FIXAR MAN EN CYKEL? Jag hade sett Linn slänga över den så att den stod på sadeln och handtagen, så det gjorde jag. Kollade så att kedjan var på, det var den (om inte hade det blivit ett problem, hur gör man?).. Vevade igång tramporna men de var låsta.. Va tuuusan.

 

Prövade att ringa Linn för att se om hon hade något råd eller om hon kunde hämta mig. Inget svar... Men då, helt plötsligt, kommer den killen som hade sett mig tillbaka. Han hade undrat varför jag inte längre var bakom mig och ville därför komma tillbaka för att se om allt var OK. Han hade ju antagligen sett att något gick snett med min cykel.

 

Hur som helst. Där stod jag med vitlöksmoln ur näsa och mun och en trasig cykel och jag hade en tid att passa. Toppen.... Till slut fixade han den! En super snäll kille som sig besväret att cykla tillbaka och hjälpa en helt främmande, ocykelteknisk tjej. Plus i kanten ;) Finns det fler sånna?